Nu börjar min utbildning lida mot sitt slut. Åtminstone den del jag får CSN-stöd för. Jag har hittills varit hos Marcus i ungefär två år. Enligt sveriges skomakarmästarförbund ska man avlägga tre år som lärling innan man kan säga sig vara färdigutbildad, och ta gesällbrevet. Så jag har ett års utbildning kvar där vi måste lösa finansieringen på eget håll.
Min önskan är att få vara kvar på skomakeriet även efter det sista året. Jag trivs väldigt bra och det flyter på fint. I nuläget har jag kommit ganska långt i reparationsväg. Jag gör nästan alla syjobb och mycket av slipjobben.
Det finns såklart mängder av jobb jag inte klarar av än så länge. Därför är det skönt att veta att man lär sig av en av de bästa inom yrket, och en dag förhoppningsvis blir lika duktig som Mäster.
Arbeten som till exempel helbottning av randsydd sko, halvsulning och insyning av stövlar har jag inte gjort något av över huvud taget, men däremot sett när Mäster gör. Då ser allt så himla lätt ut. Men när man själv sedan ska försöka visar det sig att det är raka motsatsen.
Det är just dessa reparationer vi ska börja jobba med nästa år när jag har kommit lite längre och grunderna sitter bättre. Jag undrar hur min första halvsulning kommer se ut. Eller helbottning för den delen. Jag minns ju hur det gick när jag skulle sy på avlapparen första gången. Det gick sådär, milt uttryckt, eftersom jag körde sönder den.
Ett roligt jobb som vi gör mycket under denna tiden är helbottning av Curlingkängor. Jag har nyligen blivit inkörd detta. Det är väldigt svårt att få till bra och det skiljer sig mycket från vad jag tidigare gjort. Men som med allt annat så måste man pressa sina gränser för att kunna bli bättre.
Jag kan göra en helbottning på ett par Bally från början till slut. Inte med bravur och inte i det tempot man ska dock. Det absolut svåraste med den reparationen som kräver mest känsla är när man ska sträcka den nya galoscheringen över skon.
Reparationerna i största allmänhet har minskat drastiskt om man jämför med samma tid tidigare år. Just nu ska det egentligen vara massor av reparationer, men det är istället förvånansvärt lugnt.
Det beror på att vi inte fått någon vinter än, men också för att det aldrig blev någon riktig höst i år som tidigare år. Det har liksom inte varit en tydlig brytpunkt mellan sommar och höst som det brukar, och inte heller mellan höst och vinter.
Förra året kom snön redan den nionde november och stannade hela vintern ut. I skrivande stund är det den 11:e december och det är fortfarande plusgrader och endast lite frost på sin höjd. Då får man inte den där ”aha upplevelsen” att höstskorna ska in i garderoben för att sedan plocka fram vinterskorna.
Detta fenomen har inte endast drabbat oss utan det är någon som de flesta skomakare lider av i år. Annars hade man kunnat dra den slutsatsen att det var flytten som gjorde att vi tappade så mycket arbete.
Som tur är säljer vi mycket skor, tillbehör samt julklappar som kompenserar för detta. Nu har även halkskydden börjat sälja mer och mer. För att runda av så vill jag önska alla läsare en god jul och gott nytt år!
/Lärlingen.