Jag har gillat att stå i butik ända sedan jag för typ fyra år sedan började som praktikant på Siba. Jag trivs bra med att vara butiksbiträde. Man får en chans att hjälpa folk och träffar hela tiden nya människor.

Men som med allt annat så finns det nackdelar. Alla kunder blir inte nöjda vad man än gör, det är mycket sällsynt hos oss. Det händer tyvärr trots allt. Senaste gången detta hände var det jag som hade hand om kunden först.

Hon hade lämnat in en sko för att byta löparen på mitt förslag. Eftersom att det är billigare och oftast räcker så brukar man testa med att byta den innan man byter hela kedjan. Jag förklarade som alltid att det oftast fungerar men att vi inte kan garantera det.

När jag slutfört jobbet så kontrollerade jag en sista gång att den löpte som den ska. Kunden hämtade den innan vi stängde för jul. Efter att vi öppnade igen efter nyår kom hon tillbaka med skon. Då hade löparen fastnat i mitten på dragkedjan och hon hävdade att hon var tvungen att gå in i en annan butik som fick hjälpa henne av med den.

Hon var rasande och hävde ur sig ena kommentaren efter den andra. Jag ville lösa problemet och erbjöd mig att göra om det, utan kostnad. Men hon insisterade på att bara få pengarna tillbaka så hon kunde ”gå till någon som kunde det där”.

Mäster tog över eftersom att det är han som måste ta sådana beslut. Efter att ha försökt övertala henne till att lämna skon igen för att åtgärda felet vägrade hon fortfarande. Så hon fick pengarna tillbaka trots att hon inte hade något kvitto.

Detta är baksidan av att stå i butik. Alla blir inte nöjda. Det värsta är att kritiken tar mycket hårdare än komplimangerna man får. Det är bara att gå vidare och försöka lära sig av misstagen, om man nu gjort något.

Vi har äntligen börjat kika och öva lite på putsbordet nu. Steg nummer ett för mig är att putsa ut skor med vaxborsten så att man får in känslan i händerna lite bättre. Det är spännande men riktigt svårt! Man måste hålla ett särskilt tryck hela tiden och inte vicka för mycket.

Jag fick även prova att göra en klackning på en provsko från början till slut. Det blev helt okej för att vara första gången. Nu jobbade jag visserligen på en sko med bra förutsättningar. Klackbasen var av läder vilket gör att den inte behöver vara perfekt slipad, klacklappen fäster ändå eftersom att lädret är mjukt. Sedan använde jag mig av en klacklapp i mjukt gummi som också den formar sig.

Varje gång jag har haft problem med mina syjobb så har mäster påpekat att det är hur lätt som helst om man jämför med putsbordet. Jag har aldrig direkt kommit till insyn med det för än nu. Det är 10 gånger svårare att få till det, men det ser så himla lätt ut när han gör det.

Nu blir det övning, övning och mera övning på putsbordet framöver så fort det finns lite tid över. Allt man kan göra för att lära sig något är att nöta tills det sitter, det är inte annorlunda i det här fallet.

/Lärlingen.