Jag kan inleda denna veckas inlägg med att förklara varför det inte kom in någon rapport förra veckan. Det var därför vi har hållit påskstängt och jag har därför inte haft möjlighet att varken göra något eller lägga upp någonting.

Trots att jag har mycket att lära kan det vara skönt att då och då få en liten paus och ta ikapp sitt liv. Jag måste säga att det har varit ett bra och skönt ”påsklov”. Jag har hunnit spendera lite kvalitetstid med min flickvän och andra vänner som man annars inte träffar speciellt ofta, och det är alltid roligt.

Jag har också tagit årets första dopp, det var inte ett dugg behagligt kan jag tala om! Men vad gör man inte för en stock snus. Det var nätt och jämt att isen hade gått, det låg faktiskt små isbitar kvar och flöt i vattnet.

Okej, nog med påsklov och åter till vad den här bloggen ska handla om, alltså skor. Som sagt, förra veckan var det ganska lugnt i verkstaden tills ett litet missöde inträffade. Vår durksymaskin verkade ha sagt upp sig. En durk är en stor symaskin som syr fast yttersulorna i skorna. Sömmen går alltså rakt igenom skon.

Durksymaskinen                                    Nålen är 2 mm tjock och syr lätt igenom 1 cm läder

Efter att mäster hade läst igenom manualen till maskinen satte han sig ner på huk och försökte lokalisera problemet. Han berättade för mig att han aldrig har gjort någon liknande tidigare, men jag hade svårt att tro på det, då han verkade ha rätt bra koll på vad han gjort, och hur allt hängde ihop i maskinen.

Efter många om och men så trodde både han och jag att han lyckats åtgärda problemet med en egentillverkad liten bricka som sitter mellan själva maskineriet och armen man har skon på. Så var tyvärr inte fallet, man ska aldrig ta ut segern i förskott antar jag.

Det konstiga är att den sydde hur bra som helst i mjukare material som till exempel ”EVA”, men när det kommer till lite hårdare saker som läder och gummi, då gick det inte alls. Jag frågade Mäster varför han inte ringer till någon som är auktoriserad för sådana maskiner. Han svarade med att alla skomakare är sina egna reparatörer.

Sanningen är att det knappt finns några sådana reparatörer i Sverige, jag menar den andra maskinen vi har i verkstaden är från 40-talet. Folk utbildar sig nog inte på sådana gamla grejer idag. Och om det nu skulle finnas så tar nog den firman väldigt bra betalt. Inte nog med det, sedan måste man vänta på reservdelar som säkert skulle behövas, det finns inte riktigt tid för det.

Vad jag känner till så väntar kunden fortfarande på sina skor, få vi inte maskinen att fungera som vi vill, får man helt enkelt försöka lösa problemet och laga dem på något annat sätt. Man måste vara beredd på lite mothugg ibland, då gäller det att vara lite smart och fixa det ändå, man har ju deadlines att hålla.

Nu hade vi tur med denna kund, han var väldigt förstående, så vi lyckades få några extra dagar på oss. Vem vet, med lite flyt kanske mäster kan få igång maskinen och sy som den ska göra, fast skon är i gummi.

För övrigt har jag inte gjort några nya moment. Men det har varit annat att göra, mina vanliga sysslor som jag kallar det. Sprätta dragkedjor, måla sulkanter, limma och pressa klackar och sulor, spika och så vidare. Och sist men inte minst kokat kaffe.

En annan rolig nyhet jag höll på att glömma är att vi äntligen har fått in den skokrämen som anses vara världens bästa både för vård och glans, nämligen Saphirs topplinje Medaille d’Or Pate deLuxe. Vi har inte hunnit testa den på så många skor än, men det lilla man gjort håller verkligen måttet.

Som ni kanske har märkt så har man börjat sopa lite smått på vissa gator. Det har alltid varit ett starkt vårtecken för mig. Nu kan man äntligen börja plocka fram lite lädersulade skor och tunnare kläder. Jag tycker vintern har varit lite väl lång i år då jag inte brukar roa mig med att åka skidor och sysselsätta mig med andra vintersporter.

Det var allt för den här gången. Vi får avvakta och se vad som dyker upp nästa vecka. Hoppas ni har haft en trevlig påsk. På återseende!

/Lärlingen