Detta inlägg ska jag börja med lite dåliga nyheter. I torsdags skulle jag flyga till Schweiz för att hälsa på min syster. Som de flesta av er säkert vet så var det vulkanutbrott på Island i helgen, vilket gjorde att hela norra Europas himmel fylldes av stoft. Därför var det omöjligt att flyga eftersom att motorerna inte klarar att få ”skiten” i motorerna, väldigt tråkigt, och väldigt dålig tajming. Det är lite typiskt, något sådant har aldrig hänt i flygets historia.

Om man ser det från den ljusa sidan så får man åtminstone pengarna tillbaka från flygbolaget. Sedan kunde det också ha hänt på hemvägen och då hade man ju varit fast där, inte direkt som att man kan ringa en taxi dessvärre.

Vi får se när jag kommer iväg till Schweiz. Det kan nog ta ett bra tag innan stoftet försvinner. Så att jag kan göra allt jag planerade. Då får det nog bli ett par Bally curlingkängor. Eller det beror lite på vad do kostar där. Om de är dyrare så skippar jag det nog.

Nog om detta. Nu ska vi prata jobb igen. Det är en del grejer som har fått för sig att lägga av och gå sönder i verkstaden för tillfället. Förra veckan var det durken, den här veckan gick värmepistolen sönder av någon anledning som vi inte känner till.

Värmepistolen använder vi till ganska många saker, så det är viktigt att ha en fullt fungerande. Till exempel för att aktivera vissa limmer och värma upp material så att de blir flexibla för montering. Efter lite meningslöst mekande med den bestämde sig Mäster för att gå till Claes Olsson och köpa en ny på lunchen.

Jag har gjort lite syjobb från början till slut denna vecka till kunder, det tar sin lilla tid eftersom att jag fortfarande handvevar de flesta jobben. Några tycker jag själv blev riktigt bra, förutom att det tog lite väl lång tid.

Syjobb tar generellt längre tid än slipjobben. Man kan nämligen inte hålla på med flera jobb samtidigt på samma sätt som med slipjobb. Det är mycket lättare att stå med till exempel 10 klackningar och sulningar på samma gång.

Den här veckan har vi intensivkört slipjobben där jag har fått göra allt utom att använda putsbordet, det vill säga: slita bort gamla klackar och sulor, limma, pressa, skära, spika och slutligen måla. När Mäster är klar med slipningen.

Det har gått väldigt bra tycker jag de flesta gångerna, jag har dock fortfarande lite svårt med tempot samt att hålla ihop allt. Det är väldigt mycket att tänka på under samma gång ska jag tala om, blir lätt tjock i huvudet.

Samtidigt som man är i full gång med det arbetet måste man också ta kunder under tiden. Trots allt är det också en del av jobbet i butiken, en otroligt viktig del. Det är därför det är skönt att vara två stycken. Jag undrar hur Mäster har fått allt att rulla på så pass bra i 11år.

Ett starkt intresse som jag delar med min flickvän är just skor. Men jag tycker det är förvånansvärt att det inte finns några riktigt högkvalitativa damskor på marknaden. Vad jag känner till så finns det inte ett enda märke som kör randsydda, det är bara limmat och kanske durksytt på sin höjd.

Hennes senaste inköp var ett par fina och dyra klackskor, skinnfodrade och allt. Efter en halv dags användning där det var sopat ska jag tillägga, var klackarna nästan helt nerslitna. Detta visar på att återigen så finns det ingen koppling mellan pris och kvalitet när det gäller skor dessvärre. Utseendet är inte allt!

Vi får se vad som händer nästa vecka. Någon ny film kanske vem vet. Sköt om er så länge!

/Lärlingen